31 december, 2019

I större delen av mitt liv har jag sökt efter lätthet och harmoni med hästar men jag fann det inte i Horsemanship-metoder av idag– jag fann det i den gamla klassiska ridkonsten. Men en glimt av det kommer från den avlidne Bill Dorrance som inte arbetade hästar med traditionella tryck och eftergift-metoder, utan med känsla!

Och något som går bortom Horsemanship – av Carolyn Resnick som lärde mig arbeta med hästar fria från början utan utrustning, rundcorall eller press. En hästkommunikation helt baserad på relationen och hästens fria vilja. Hästarna hade alltid en röst.

 

HUR VI TRÄNAR HÄSTAR

Hästar tränas positivt med belöning och beröm, men också negativt med konsekvenser och straff. Normalt tränas de baserat på vetenskapen genom operant inlärning, vilket betyder att använda konsekvenser för att forma ett beteende genom förstärkning eller straff.

Negativ förstärkning är att ta bort något oönskat för att göra beteendet mer troligt att hända igen. Det ger en konsekvens till en handling som resulterar i att handlingen utförs med större frekvens. Man tar bort en negativ konsekvens för att uppmuntra hästen att svara på begäran igen och igen.

Straff är en konsekvens till en handling som resulterar i att handlingen utförs med mindre frekvens. Man lägger till en negativ konsekvens för att hästen inte ska göra om beteendet.

De flesta träningsmetoder bygger på att hästarna motiveras genom att minimera eller undvika obehag eller smärta. De flesta system baserar träningen på negativ förstärkning för att motivera en häst att utföra det som begärts. Exempel på negativ förstärkning är att börja med ett lätt tryck och sedan eskalera trycket, göra det hårdare och förstärka det tills hästen gör vad den blivit tillsagd. Då tas trycket bort för att tala om att hästen gjort rätt.

T ex om man på marken ska lära hästen att flytta bakdelen och man använder ett lätt tryck med handen. När hästen inte reagerar, eskaleras trycket och görs starkare tills hästen flyttar ett steg i rätt riktning. Då tas trycket bort som motivation och belöning. Och sedan upprepas samma procedur igen.

I ridning är det till exempel att dra i tygeln tills hästen vänder sitt huvud i den riktningen och sedan ge efter. För att be hästen gå framåt, pressar man med skänklarna. Om det inte fungerar, blir skänkeltrycket starkare. Om det ändå inte ger reaktion sparkar ryttaren med skänklarna eller tar till spöet. Hästens belöning blir att det obekväma trycket eller smärtan, orsakat av ryttaren, upphör när hästen går framåt.

Metoden baseras på att göra det oönskade beteendet svårt och obekvämt genom förstärkt tryck, och belöna det önskade beteendet med eftergift genom att trycket släpper. Detta fungerar bra för hästarna lär sig ganska snart att börja svara på lättare och lättare tryck för att undvika konsekvenser av obehag eller smärta. Men tryck är ingen hjälp. Tryck går emot hästars natur och instinkter och tar fram motstånd och rädsla, eftersom metoden baseras på obehag och tvång.

När hästar inte svarar tror man att hjälpen inte var stark nog, men i verkligheten var hjälpen inte tillräckligt lätt.

I denna metod inom hästträning med press och negativ förstärkning, drar man inte nytta av att utveckla en djup förbindelse och kontakt mellan häst och människa i utbildning av hästen. Hästen kommer inte undan kravet som tränaren skapat förrän det önskade resultatet är uppnått. Detta tillvägagångssätt tar sig inte tid att forma hästens beteende till att ha en önskan att utföra något, som den till en början inte vill göra.

Det förstärkta trycket är ett hot som bygger på rädsla och tvingar hästar att underkasta sig för vår vilja för att göra det som de blivit tillsagda. Det spelar ingen roll att man börjar med det lättaste trycket. Det är fortfarande ett hot för hästen att något värre kommer om den inte lyssnar. Varje gång hästen ger efter för tryck mot sin vilja, vare sig det är subtilt eller av aggression, så förminskas den.

Att inte låta en häst undkomma tränarens begäran och ha rätten att säga nej för att guida sin tränare, bygger osäkerhet i hästar. Om man framhärdar och tvingar hästen att göra det den är tillsagd, behandlas den som en underkuvad varelse, oavsett hur varsamt tillvägagångssättet är

Att ge en häst möjligheten att ha en röst och svara positivt eller negativt utan konsekvenser, är värdefullt för att bygga förbindelse och tillit mellan häst och människa. Att få uttrycka sina känslor och delta frivilligt är livshöjande för hästen och skapar ett välbefinnande och en entusiasm för livet, likaväl som en optimistisk attityd för samarbete.

I denna frihet erbjuder vi tid att pausa och tillåter evolutionen att göra sin del. Hästar behöver också en förmåga att påverka tränarens förståelse i att bättre lägga upp idén och lektionen eller släppa den helt och hållet för att vidare utveckla utbildningen av hästen.

I vår relation med hästar behöver vi praktisera mer tillit för evolutionen av inlärningsprocessen. Vi behöver undvika att tvinga en häst till saker den inte vill acceptera. Om hästen säger nej, bör vi ställa en annan fråga. En häst som vägrar har oftast en bra anledning. Hästen är varken dum eller lat. Vanligtvis beror det på något fysiskt obehag eller att hästen inte förstår tränarens begäran. Hästen kan tvingas fortsätta prestera, men ofta förstår inte människor konsekvenserna av hur hästen blir lidande. En häst som inte har något annat val än att lyda och hålla sig till våra idéer, kan vara harmoni för oss, men är det det för hästen?

 

HUR VI ARBETAR MED LÄTTHET

Lätthet är inget att uppnå, det är inget mål. Lätthet är där från början.

Min första erfarenhet av lätthet och att skola hästar utan negativ förstärkning fick jag under min utbildning i franske dressyrmaster Philippe Karls skola ”The school of Lightness” från år 2012 för hans hustru Bea Borelle. Det användes lätt tryck utan eskalerande tryck eller förstärkta hjälper. Som Philippe Karl säger: ” Att göra hjälperna starkare är som att skrika till någon som inte förstår ens språk”.

Istället ombads hästen i lätthet och gavs chansen att tänka och välja sin respons.

Av en annan klassisk dressyrmaster lärde jag mig om ett gammalt arbete från forna tider – en tid då man spenderade flera år med att vänja unghästarna vid beröring. Detta för att de bara utbildade dem genom harmoni. Från början av att arbeta med hästar, var de hanteringsmetoder som användes rotade i matriarkat, det vill säga att kvinnor var överhuvud i familjer och i ledarskapspositioner i samhället, och vars relationsbaserade kulturer en gång var vanliga.

Dessa omhändertagande, sammanlänkande kulturer gav upphov till ett koncept av skönhet, symmetri och gudomlig sammankoppling som var Pythagoras filosofi.

Pythagoras tanke berörde män av ädelt blod i århundraden efter hans död. Och dessa män skapade läran som skulle bli klassisk ridkonst. Genom denna metod, finns det inget motstånd. Man skapar en vana i sinnet hos hästen som uppmuntrar att söka harmoni med ryttaren. Hästen söker ryttarens beröring, och följer den beröringen dit den leder, och båda är fria att uttrycka sig i ett samarbetsutbyte.

I och med detta lärde jag mig att förflytta hästar med beröring istället för tryck och alltid arbeta i lätthet från början. Jag utvecklade The Art of Lightness™ i min utbildning av hästar och ryttare.

I den gamla franska klassiska ridkonsten är lättheten där från början och hela arbetet igenom med hästarna. Det är inte något att sträva efter.

Det är möjligt att utbilda och kommunicera med hästar utan tryck, press och negativ förstärkning för hästar kan känna en landande fluga.

Grunden för hjälperna är beröring och när vi har etablerat det är det allt vi behöver använda. Vi väntar inte med att arbeta hästen i lätthet efter år av starka hjälper för att få hästen ”lätt”. Vi arbetar med förbindelse, känsla och lätthet från början och hästen blir vår lärare. Hur lätta kan hjälperna vara? Som vikten av en tygel. Som vikten av ditt sinne.

Så hur lär man lätthet genom lätthet? Beröring och inte tryck? Hur lär man sig att använda pausen som träningshjälp istället för att använda tvång och press för att få hästarna att svara på vår begäran?

Vi kan använda beröring, vibrering, stimulering. Att pausa innan vi ger hästen en förfrågan ger oss tillräckligt med tid för att få full uppmärksamhet från hästen. Att pausa mellan varje förfrågan kommer att ge utmärkt timing till våra kommunikationshjälpmedel och ge oss tillräckligt med tid att läsa vår häst på rätt sätt. Att använda pausen som ett utbildningshjälpmedel kommer att ge hästen tid att bearbeta och svara, eller inte svara, och detta kommer att skapa en stor lust i en häst att följa vår ledning.

Använda paus istället för tryck och korrigering, och att fråga på ett avslappnat sätt hjälper till att hålla oss i flödet av harmoni.

Vi behöver lära hästarna hjälpernas språk. Vi behöver att hästarna svarar på minimal stimulering för våra hjälper. Det börjar från marken. Lätt som en fluga presenterar vi en idé för hästen och ser hur hästen svarar.

Berör impulslikt med dina fingertoppar eller en tunn kvist på hästens hud med vikten som av en landande fluga för att stimulera hästen till sitt första steg. Berör aldrig hästen hårdare än detta. Pausa och vänta. Låt hästen välja sin respons.

 

VAD ÄR BERÖRING?

Det finns ett stadie, en nyans före tryck – beröring! Genom beröring använder vi inte fysiskt tryck utan fysisk kontakt. Som en beröring, som vikten av handen, vikten av tygeln. Rytmisk stimulering som uppmuntrar rörelse. Om det har blivit tryck har vi redan gjort för mycket. Mindre är mer! Om vi kan guida en häst utan att använda musklerna och utan att göra en inbuktning i huden, hur skulle det förändra hur vi använder skänklarna och tyglarna? Skulle vi kunna beröra en vattenyta utan att bryta igenom?

För att inte ta mer än vi behöver, kan vi inte ens pressa huden. Vi känner bara. Vi lyssnar till hästen. Även om hästen drar i tyglarna, rycker, pressar vår hand, bör vi inte göra något av detta. Att ta tillräckligt är att glida på ytan av beröring. Det är en konst. Det är harmoni. Det är början på riktig ridkonst.

 

HUR VI BÖRJAR

Första stadiet är att bygga förbindelse och tillit med hästen genom att spendera mycket kravlös tid med den i hagen och sedan börja med Beröringsmeditation med hästen lös i boxen. Vi använder bara beröring utan riktning, utan mål. Vår enda avsikt är att följa. Vi arbetar över hästens kropp med vår beröring och lyssnar till dess respons.

Om hästen flyttar sig följer vi med. När den är villig att acceptera vår närvaro och vår fysiska kontakt, då upprätthåller vi kontinuitet. När hästen har ett intresse av att stanna med vår beröring kan vi börja föreslå rörelse. Detta är det första steget i att utveckla hjälper med beröring. The Art of Lightness.

0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *