2 september, 2014

I Relationsbaserad Ridkonst är sitsen den primära hjälpen och spöhjälpen är en sekundär hjälp. Vi använder en tunn kvist eller en bambupinne eftersom det är naturligare för hästarna. Kvisten är absolut inte för bestraffning utan är en förlängning av armen som kan göra hästen uppmärksam på en kroppsdel.

Kvisten används lätt som en fluga med avslappnad handled. Spöhjälpen ska användas som en fin hjälp till kommunikation och hjälpa hästen förstå vad man menar med sitsen men tråkigt nog har vi idag förlorat kulturen och traditionen från riddarna och gamla kavalleriet.

Numera betraktas spöet normalt som ett hot och ett konstant löfte om bestraffning. ”Om du inte lyssnar får du smaka på spöet”. Användningen av spöet som en hjälp är en av de svåraste men med spöet som en förlängd arm, är det både ett mycket användbart verktyg för att förklara för hästen och förändrar hela synvinkeln mellan häst och människa.

Som alltid är förstås målet att ta bort alla verktyg som fysiska hjälper, förutom sitsen / kroppsspråket.

I den akademiska läran från förr symboliserade spöet ryttarens spira. Som ett tecken av respekt gentemot ridkonsten ska aldrig spiran vara gjord av vare sig guld eller plast utan av naturligt trä, en kvist från t ex ett fruktträd som producerar långa, tunna och raka kvistar. Kvisten hålls normalt i höger hand med änden lätt framåt åt vänster. I denna position är inte kvisten synlig för hästen.

Handpositionen med kvisten är antingen bredvid, bakom eller framför tygelhanden så att man lätt kan anpassa längden på tyglarna i änden som hänger till höger.

Kvisten hålls med tummen, pekfingret och långfingret, medan ringfingret och lillfingret korrigerar längden på tyglarna – en viktig procedur från förr när man red med vapen. Hästen lär sig spöhjälperna på marken på ett sådant sätt att det också kan användas från hästryggen.

Relationship Based Art of Riding

© Anneli Westlund

All information på denna sida skyddas av upphovsrättslagen.

0